dreamsbigdreams

Jag är inte bra på något. Inget alls. Inte bra på någon sport, kan inte sjunga, skolan går piss, kan inte måla eller något. Jag är helt enkelt helt värdelös på alla sätt. Så varför måste jag fortsätta leva ett så sjukt värdelöst liv? Pappa hade rätt, jag är värdelös. Jag borde göra som han sa och ta en pistol och skjuta mig själv, det skulle bli bättre för alla. För, här är jag, en ful, fet, äcklig människa som egentligen inte har en ända anledning till att leva. Det känns som att jag liksom har förlorat alla mina vänner, jag vet att det inte är så men det känns så. Min pappa bara håller på och säger att mitt liv är meningslöst, att alla skiter helt totalt i mig, att det inte finns något speciellt i mig what so ever, att jag bara förvärrar livet för honom och alla runt mig, och det är jobbigt att höra. Han lever i sin egna värld, efter sina egna tankar  och sina egna regler, och liksom förväntar sig att alla ska tycka och tänka som han. Dom som inte för det, tycker han är idioter, alltså jag. Jag håller inte med honom ett smack. han är så jävla dum och får mig bara och må dåligare än dåligast. Mamma är inte bättre heller liksom. Hon vill bara att jag ska gå hos en massa jävla psykologer och liksom behandlar mig som att jag är galen. du är galen! brukar hon säga till mig. Grejn är att jag måse skrika och bete mig gale när hon inte lyssnar på mig. Hon hjälper mig inte som hon påstår, hon gör bara det värre. Såhär dåligt mådde jag inte innan jag berättade för henne om att jag hade problem med maten, utan hon tryckte ner mig ännu mer och sa hela tiden hur dum jag låter, hur dum jag är, hur mycket jag behöver hjälp osv.. Jag menar, hur fan ska jag kunna gå till skolan när hon säger så till mig? ha det i bakhuvudet en hel jäkla skoldag. Och nu är grejen den, jag vill verkligen till skolan. Jag sitter och tittar ut genom fönstret, det är så fint liksom. Jag älskar vår, när det börjar bli liksom varmare och varmare. Det är en sån liksom stor skillnad mot den galla, gråa trista vintern. Aja, idag kan jag faktist inte gå till skolan, jag har halsfluss, är vungen att äta dubbel dos pensilin. Och pappa, vet ni vad hangjorde? Han väckte mig, klockan fyra på morgonen, fråga mig ifall jag hade tatt medisiden, hade glömt den. han gav mig den, och tvingade mig äta massa jävla soppa. Va fan? jag sa att jag skulle ta en speciell fil som mamma köpte till mig som man ska ta till tabletterna, och pappa sa att det bara var dumma & sjuka människor som tog fil eller yougurt till medicin så han tvingade i mig soppa. Så nu har han gett mig ångest för det också. Och jag som hade faktist planrat att äta idag, det kan jag glömma efersom att jag måste va berädd på far mins psyko attacker. Jag orkar verkligen inte med detta, jag vill bara dö. Men jag är för feg..

Plus så har pappa slängt våran våg, så jag vågar inte äta.