dreamsbigdreams

Gud, jag känner mig verkligen sämst. Jag kan verkligen inte börja göra så som jag tänkt mig asså. Shit, jag äter hela tiden och allting är så himla onyttigt. jag har ätit skräpmat alla senaste dagarna, + "vanlig" mat, så det har vartit 2 middagar på en & samma dag, och sen så har jag tryckt i mig saker som mackor, kakor, choklad osv. Hur orkar jag? Jag är till och med så himla misslyckad att jag klarar inte av att gå till skolan längre, vill inte att folk ska se mig nu när jag är fetare än fetast. Allting gick ju så bra likson tills förra veckan, jag var ganska glad, jag mådde inte överdrivet dåligt över mig själv, utan det var ganska lugnt.. Men sen så kom torsdagen och allting sabbades. Shit asså. Jag känner bara att jag har så mycket ilska och besvikelse i mig så ibland kan jag bara ta mina naglar och trycka dom mot armen tills den blir alldeles blå, jag menar hur jäkla galet är inte det? Sen är det också som två sidor av mig. Den friska & den sjuka. Som ett krig utan slut, bara jag kan bestämma vem som ska vinna, tills dess kommer de bara fortsätta att kriga tills jag tillslut inte orkar mer. Faktist så vet jag inte vem som ska vinna. Jag orkar inte bestämma mig, jag vill bara bli smal men samtidigt inte drabbas av anorexi, jag vill liksom inte förlora min ungdom på att ha ångest, men samtidigt, detta ska vara dom bästa åren i mitt liv, vill jag verkligen slösa bort dom på att vara fet och ful istället? Nej, det vill jag inte. För bara jag går ner i vikt, till ca 46, 48 kg så kan jag nog bli ganska fin tror jag. Jag hoppas det, för jag orkar inte. Bli smal, fixa hjälp mot det psykiska sen. Mitt motto.

kram.

Och som vanligt så misslyckas jag. Jag misslyckas med precis allting. Alltså, vad är mitt problem?  Varför kan jag inte klara av detta? Shit asså, jag kan verkligen inte sluta äta fan! Asså, det är ngt allvarligt fel på mig, så fort jag äter blir jag helt uppsvullnad, asså, what's up with that? Aja, orkar inte skriva hur allting är misslyckat, för då kommer jag bara att börja äta mer eftersom att jag redan är misslyckad.

kram.

Btw, någon som vet hur man ändrar färg och sånt på designen? Haha, jag har försökt, men min design ser ut som typ en bäbis rum nu med färger och skit, hahaha ;)

Sådär, har drukigt upp min smoothie nu, gjorde en med blåbär, banan & vaniljyougurt. Lite ångest över det, för den var ju inte direkt så kalorifattig som jag kunde ha gjort den, men så som jag ätit nu den senaste tiden så behöver jag mer för att kroppen ska kunna fatta att den inte får någon mer mat tills den blir smal och fin, den är lite trög på den fronten. Men i allfall, jag går in i köket stup i kvarten och kollar skåpen och kylskåpet, men trots alla frestelser så motstår jag. Ifall idag hade varit igår så skulle jag sitta här med pannkakor med nutella & grädde på, men det är tur att det kommer nya dagar, måste bara hindra mig själv från att bli sugen och hungrig på mat. Är så sugen på McDonals, men är samtidigt så sur för att det finns, det är ju så gott men fyllt med kalorier och saker som gör en fet. Jag åt det igår föresten, direkt typ efter att jag redan ätit middag, så lyckad är jag! Allting är mammas fel, hon sa inte att hon skulle köpa hem mat, och igår så ville jag ju äta liksom middag - fråga inte varför -  så jag åt rester vi hade i kylen. Och så kom mamma hem med McDonals till henne, min bror & så klart mig. Och jag åt det, en El maco chicken. Hon hade köpt choklad också, och den åt ju självklart jag upp.. Aja, blicka framåt. Inte bakåt. Var posetiv, inte negativ. Lev utan ångest, lev utan ågest.. vilket skämt.

kram.

Jag längtar tills i morgon, en ny dag och nya möjligheter. Plus att jag har allting planerat för i morgon, det hade jag inte för i dag och det är därför allting har gått så sämst för mig. För nu ska jag ta tag i mig själv och lyckas, jag känner verkligen att jag ska klara det, jag ska gå ner. Jag har räknat ut att jag kan komma att ligga på ca 48 kg när dom kommande tre veckorna är över, för jag planerar ju att ligga på högst 50 när nästa vecka är över, och sen ska jag ju börja med bantar soppan vilket man går ner ca 7? kg på, fast det kommer ju inte jag göra drf att min kropp är helt cp men ca 2 kg lär jag ju gå ner. Jag är faktist ganska glad nu trots att jag har ätit som en gris en typ vecka och gått upp massa kg, men jag försöker att inte tänka så mycket på det och istället tänka på hur fin jag kommer att bli när dom här veckorna är över. Men det blir nog ingen skola för mig i morgon, jag vill inte att någon ska se mig nu, senast de såg mig var jag mycket smalare och min mage var betydligt plattare, så jag vill ju inte chocka dem genom att dyka upp och se helt gravid ut med fettet dallrande på låren och ryggen. Nästa vecka ska vi praoa, haha, jag har det värsta skönt, ska bara praoa ca 3h/ dag  och bara fyra dagar istället för 5, för på fredag får jag ledigt, hihi :) Allting tack vare min söta mamma som inte tycker att jag borde anstränga mig för mycket, ibland kan hon ju faktist visa sidag av henne som jag älskar, och inte hennes kalla och oförståliga sida som hon visar allt mer och mer. Aja, det var nog allt jag hade att säga tror jag, jag skrev mycket mer förut men blogg.se dampade och allting försvann, mkt irriterande.

kram.

Jag har tänkt på en sak, denna senaste tiden (läs: sen i tosdags) Så har jag ätit allt som jag kommit åt, choklad, godis, glass, chips, druckigt massa massa cola och ätit bröd och mat, och detta har jag gjort i princip hela tiden. Jag vet alltså seriöst inte vad som tagit åt mig, men i allafall, jag har skaffat en plan. Resten av veckan ska jag dricka en smoothie till frukost, och sen massa vatten under dagen, så det blir liksom som en typ smoothiefasta, och så får jag hålla på så veckan ut tills måndag då min riktiga fasta börjar som ska hålla en vecka. Jag tycker det låter ganska bra, för jag får ju i mig massa kcal och skit i smoothiesarna, och då typ avvänjer jag ju kroppen från att äta så mkt först, innan jag liskom börjar med den riktiga fastan typ. Jag är i allafall fett pepp och jag hoppas verkligen att detta ska funka. Mitt mål när dessa 2 veckor är slut är att jag ska väga högst 50 kg, och jag hoppas på att detta inte blir något större problem eftersom att det är ett mycket realistiskt mål. Sen när min fasta avslutas efter detta så ska jag köra en vecka med "bantarsoppan" & endast äta detta en hel vecka, plus att det högst får bli två tallrikar om dagen. Nu är jag ganska nöjd, för jag har en plan 3 veckor framåt.

kram

Före                                      Efter




Alltså, kolla Lohan! Hon har blivit så grymt fin nu och smal, kolla bara hennes ben! Detta är bra, jag älskar sånna typ före och efter bilder på personer som gått ner i vikt, för då ser man ju verkligen skillnad på personen. Och nu känner jag att jag kan klara det, ifall Lindsay kan så jag jag med, & sen får jag ta itur med min äs, först ska jag bli snygg, ta itur med allt sen!

Alltså, det är något allvarligt fel på mig. Dem senaste dagarna har jag ätit, ätit & ätit ännu mer- Jag bara förtsätter att trycka i mig allt jag kommer åt liksom. Och jag fattar inte ens varför, jag mår illa, har ont i magen men ändå fortsätter jag trycka i mig precis som att det är lösningen på alla mina problem. Med det är det inte, lösningen är att bli smal. Smal like hell så kommer jag må mycket bättre. Faktist, jag mår inte bra när jag äter. Jag kan inte bli mätt, jag känner ju mig ändå aldrig hungrig, bara ett liksom sug efter något. Och det är så det är. Efter som att jag känner mig ungefär samma hela tiden & när jag väl äter så känner jag mig inte tillfredsställd, så jag bara äter äter och äter men hur jag än gör blir jag ändp inte nöjd. därför fattar jag längre inte vitsen med att äta, man blir bara fet av det + ont i magen men man kan hur som helst inte sluta när man väl börjat. Allting skulle ju kännas bättre ifall jag skulle spy, men jag har lovat mig själv att sluta med det.  Aja, mitt liv är misslyckat, jag är misslyckad, allt är misskyckat helt enkelt!

kram.

livet är allmänt jobbigt för mig nu, shit. jag hade ju liksm klarat mig så fint och bra & inte ätit sen söndags lixm, men iaf, idag blev jag så in i helvette sugen på typ mat, så jag åt. Jag gjorde spagetti med massa ost & smör, chokladbollar & plus så åt jag två mackor. shit asså, jag kan inte vara normal, jag måste ha något allvarligt fel & massa skit, varför äter jag? Jag förtjänar inte att äta och det är så det ligger till.. Jag orkar serri inte, fan, livet är asså int värt att leva längre..

Ja, vad finns det att säga? Vill vara anonym i denna bloggen så kommer inte att avslöja allt för mycket om mig.. Denna bloggen handlar framförallt om min vikt, min kropp & mina tankar runt det. Jag behöver få skriva av mig lite, känner att det finns så mycket inom mig men ingenstans att få ut det. Jag mår bara allmänt dåligt, vissa dagar är bättre än andra dock. Jag känner mig värdelös, hatar när saker och ting inte går som jag vill. Har pratat med en psykolog en gång och hon sa att jag hade ett otroligt stort kontrollbehöv över sådant som jag inte kunde få kontroll över, vilket ledde till att jag tog ut det på vikten. Jag vet inte vad jag tror om det, har inte tänkt på det så innan men nu vet jag inte, kan stämma till viss del liksom. Jag vill bara få bort känslan av att när någon tittar på mig så tänker den typ: fy fan vad hon ser ut, hon borde banta, sluta äta osv.. Varje gång jag äter så känner jag hur det jag ätit bildar hundra lager fett på kroppen, gud jag orkar inte. Just nu är jag i det stadiet där jag får ångest för precis allt, ibland även för vatten, försöker undvika det så gott som det går, men ändå så dricker jag det liksom för jag vet ju att jag inte kan bli fet av det, finns inga kcal i det. Jag vill inte hålla på såhär, vill bli frisk hur mkt som helst, men ändå så är det liksom en röst inom mig som säger att jag inte förtjänar att bli frisk, att äta och att vara lycklig, för jag är alldeles för fet för det. Den rösten vill jag bara ska hålla käften, låta mig vara fet och lycklig, eller lycklig och lycklig, jag skulle i allafall må bättre ifall jag kunde äta normalt, men den jävla rösten vinner alltid över mig. Och jag orkar inte kämpa emot den. För grejen är ju den att, jag är inte underviktig fan, jag väger just nu 53 kg till mina 168, och ja, jag har ingen rätt att känna mig sjuk för det ä jag alldeles för fet för, jag brukade väga 60kg förut och jag vill inte återgå till det, men samtidigt så saknar jag den tiden för jag var lycklig. Nu vill jag bara gå ner i vikt, det är det som gör mig lycklig. Att se hur mycket jag går ner och ner och ner.. Men det funkar ju inte, för det finns ju de dagar då min friska sida vinner över den sjuka, då jag ska äta "normalt". Det slutar i katastrof efter som att det slutar med att jag proppar i mig allt jag kommer åt, känner mig aldrig mätt när jag väl äter, och jag känner mig heller aldrig hungrig. Känner bara suget efter mat, allt är så jobbigt. Shit, mitt liv är värdelöst.

- Mycket text nu för att vara första inlägget, men i allafall, det ä